Lösningar till fråga 20 LÄS

Våren 2017

20
LÄS

Från gängledare till Herrens smorde

Bergenprofessorn Sverre Bagges senaste studie heter From Gang Leader to the Lord’s Anointed. Kingship in Sverris saga and Hákonar saga Hákonarsonar. Den ansluter sig vad gäller tematiken till författarens tidigare mentalitetsoch ideologihistoriska undersökningar av den norska kungaspegeln och av Snorre Sturlassons samhällssyn. Huvudsyftet med den mycket läsvärda boken är att jämföra två norröna kungabiografier från 1200-talet – så kallade kungasagor – i syfte att studera samtida föreställningar om kungen och kungadömet. Den första sagan, Sverres saga, påbörjades av den isländske abboten Karl Jónsson i slutet av 1180-talet efter kung Sverres egen anvisning och fullbordades efter kungens död cirka 25 år senare. Den andra sagan är Håkon Håkonssons saga, som skrevs av Snorre Sturlassons brorson Sturla Tordsson 1263–1265, strax efter kung Håkons död, på uppdrag av dennes efterföljare, Magnus Lagaböter. Huvudtesen i boken är att Sverres saga i huvudsak speglar ett äldre norrönt kungaideal, enligt vilket kungen i första hand framstår som anförare av beväpnade styrkor (”gang leader”), medan däremot Håkon Håkonssons saga i huvudsak speglar den medeltida föreställningen om kungadömet av Guds nåde och den av Herren smorde (”the Lord’s anointed”). Genom att jämföra de båda biografierna, som tillhör samma genre men har skrivits med nästan ett halvsekels mellanrum, skulle vi alltså kunna följa hur en ny uppfattning om kungadömet växer fram i Norge under 1200-talets lopp. Onekligen finns det mycket som talar för Bagges tes såtillvida att kung Sverre i Sverres saga oftast framstår som ”gang leader”, medan kung Håkon i Håkon Håkonssons saga för det mesta framstår som ”Herrens smorde”, det vill säga som en upphöjd härskare av Guds nåde. Frågan är dock hur mycket av detta intryck som beror på skilda uppfattningar om kungadömet och hur mycket som beror på andra faktorer, till exempel faktiska olikheter mellan de båda kungarna eller olikheter mellan deras respektive levnadstecknare vad gäller utnyttjandet av litterära ideal, källor och berättartraditioner. Tyvärr diskuterar Bagge inte den frågan så mycket som önskvärt vore, även om han ofta snuddar vid den och dessutom erkänner att båda de supponerade kungaidealen i viss mån kommer till uttryck i båda kungabiografierna om än i varierande proportioner. Vad först själva kungarna beträffar, så framgår det inte bara av deras biografier utan också av andra källor, att deras levnadsöden var högst olikartade. Sverre var en usurpator; förmodligen hade han inte ens laglig rätt till kungamakten, men han slog sig fram till den under våldsamma inbördesstrider och politiska intriger, som för hans del varade livet ut. Hans sonson Håkon fick däremot kungadömet i arv redan som ung man, satt länge som obestridd härskare över Norge och kunde för det mesta regera med stor framgång under någorlunda fredliga förhållanden, även om han periodvis tvingades försvara sitt rike mot Skule Jarl och andra fiender. Redan denna yttre olikhet mellan de båda huvudpersonerna gör det ju närmast oundvikligt att Sverre av samtid och eftervärld uppfattades som ”gang leader”, medan Håkon med betydligt större naturlighet kunde framstå för undersåtarna som ”Herrens smorde”. Inte desto mindre är det enligt min mening uppenbart, att inte bara Håkon Håkonssons saga utan också Sverres saga i grunden är präglad av den medeltidskristna föreställningen om rex iustus, kungen av Guds nåde. I Sverres saga kommer den föreställningen fram redan i de första kapitlen, där den unge Sverres drömmar anförs som bevis för att han är en av Gud utvald konung, förutbestämd att vinna Norges tron. Idén om den gudomliga utvaldheten kommer också till uttryck på flera andra ställen senare i berättelsen om Sverres kamp för att besegra sina motståndare: övernaturliga tecken visar att det är han som är Norges rätte härskare och så vidare. Också Bagge har naturligtvis observerat dessa drömmar och mirakel, men han väljer att betrakta dem som mindre väsentliga – som en pliktskyldig eftergift åt kristet tänkande utan större betydelse för texten som helhet. Den tolkningen är enligt min mening orimlig, därför att den strider mot vad vi vet om kungabiografin som litterär genre. Jag har svårt att acceptera Sverre Bagges slutsats att de båda kungasagorna representerar två skilda stadier i den norröna synen på kungadömet. Må vara att en genomtänkt medeltidskristen kungaideologi i Norge fick sitt första teoretiska fundament med den norska kungaspegeln (Konungs Skuggsjá) under 1200-talets senare del. Uppenbart är ju också, att den reella kungamakten under Håkon Håkonssons tid förstärks, vilket i sin tur förmodligen innebär att uppfattningen av kungadömets natur gradvis förändras. Men både synen på kungen som ”gang leader” och föreställningen om ”Herrens smorde” tycks i själva verket existera sida vid sida eller blandade med varann i både Sverres saga och Håkon Håkonssons saga. Av allt att döma har de båda kungaidealen fortlevt i någorlunda fredlig samexistens under hela den klassiska sagaskrivningens tid, det vill säga från mitten av 1100-talet till slutet av 1200-talet. Jag har också svårt att acceptera Sverre Bagges sätt att blanda litterär textanalys med historiska överväganden, så att man ibland inte förstår om han diskuterar texten eller de historiska fakta som texten refererar till. Ett exempel på detta är hans diskussion av slaget vid Fimreite i Sverres saga. Han konstaterar där med rätta att texten inte innehåller någon som helst information om kung Sverres strategiska överväganden inför slaget. **Inte desto mindre menar han sig ur vissa detaljer i framställningen, kombinerade med egen kunskap om topografin kring Fimreite med mera, kunna räkna ut vad Sverres strategi i verkligheten gick ut på. **Innebär inte detta, att han faktiskt betraktar sagans stridsskildring som en också i detaljer trovärdig källa?** Detta borde ju vara otillåtligt enligt de källkritiska principer han själv deklarerar. **Också ur litteraturvetenskaplig synvinkel förefaller sådana försök att ”gå bakom” texten meningslösa på ungefär samma sätt som frågor av typen ”Vad studerade Hamlet under sitt uppehåll i Wittenberg?**” eller ”Vilka hemligheter i Sherlock Holmes tidigare liv blev aldrig kända för doktor Watson?**”. Visserligen är kung Sverre inte en fiktiv person i samma mening som Hamlet eller Sherlock Holmes. Men rimligen är det textens utsaga som bör gälla – och inte något annat – om man vill diskutera hur kungen framställs eller uppfattas i Sverres saga. **norrön** = fornvästnordisk **supponerad** = förmodad, förutsatt **usurpator** = troninkräktare


20.
**Vilket svarsförslag sammanfattar bäst vad recensenten anser om Bagges studie?**


Det finns inget svar på den här frågan. Klicka här för att få ett mail när någon lämnar ett svar.


Posta nytt svar!
Plugga på ett roligare sätt, testa utmaningen!